Löpning, litteratur och harmoni

Det är tidig morgon, en kajak tar sig fram på det spegelblanka vattnet. Luna och jag vandrar på klipporna, tysta och närvarande. Ett svalkande dopp ger kroppen energi och själen näring. Det finns inga bekymmer, bara ro och harmoni. En morgon som denna hade vi många av denna sommar i Stockholm 2026 och vi fortsätter våra ritual med morgonmys och bad så länge vädret tillåter.

Löpningen

Jag mår bra av att ha rutin och balans i min vardag. Löpningen är en naturlig och viktig del i mitt liv och oavsett hur tungt det känns och hur långsamt det går, är jag tacksam och ser fram emot varje runda. Även när kroppen känns tung mår jag alltid bra efteråt. Hormonkaos med stökig sömn är något jag har kämpat med ett tag nu. Det är bättre men inte optimalt. Min utmaning har varit att acceptera att kroppen i perioder inte har orkat springa som jag vill och en stor hjälp till balans har varit och är Yin yogan som jag sedan november förra året har fått in som en efterlängtad rutin i mitt liv. Jag försöker att lyssna på kroppen och att vara snäll mot mig själv.

I somras sprang jag intervaller med några löparkompisar på Kristinebergs IP. Jag kände mig inte alls redo för att springa snabbt men ibland måste man våga sig ur sin comfort zone. När man springer intervaller tillsammans får man energi av varandra. Jag blev ”hög” och kände mig stark, snabb och glad och jag orkade mer än jag hade väntat mig. Det är något helt speciellt att träna tillsammans och peppa varandra på en löparbana. Intervaller ger verkligen en kick. Varför är det så svårt att få till dessa pass själv?

Läsningen

Att sitta i soffan, vid bordet, i sangen och öppna min bok, förflytta mig till en annan värld, dyka ner i berättelser som berikar, ger större förståelse för andra människor, mera empati – är också en viktig del av min vardagsbalans. Efter att ha läst kursen i förlagskunskap har jag tränat upp min läskondis – jag läser mera och snabbare och jag blir mer och mer nyfiken.

I somras blev det nostalgi och klassiker. Astrid Lindgren var stor även i Danmark och min favorit var Pippi Långstrump. Med en peruk med röda flätor lekte jag att jag var Pippi och jag kunde alla hennes namn utantill (på danska).  

Mio min Mio & Bröderna Lejonhjärta

Vi ligger i den orangea soffan, min pappa och jag. Han läser Mio min Mio högt för mig och jag tycker så mycket om Mio. Jag gråter och lever mig in i berättelsen om Mio som kämpar mot den onde riddar Kato. Att Kato hade ett hjärta av sten minns jag och även stenhögen på slutet. I somras läste jag den på svenska för första gången då min pappa såklart hade läst den för mig på danska. Vartefter jag läste, kom jag ihåg mycket mer än jag trodde. Likaså med Bröderna Lejonhjärta som jag också läste nyligen. Dessa två böcker är berättelser om mänsklighet, om mod, rädsla. sårbarhet och att våga känna. Alla borde läsa dem, vuxna som barn, även vuxna som inte har barn.

Greven av Monte Cristo

Efter Bille Augusts filmatisering av Greven av Monte Cristo (serie i åtta delar) blev jag inspirerad att läsa boken. Jag var helt inne i serien och hade därför höga förväntningar på boken. Alexander Dumas’ berättelse är ett äventyr med mycket händelser, mycket spänning och intriger och jag läste varje ledig stund. Det som dock förvånade mig var att det i boken är väldigt lite fokus på huvudtemat: hämnd. Det är en röd tråd men jag hade förväntat mig att läsaren skulle vara mera i Edmond Dantès huvud och uppleva hur han kände. I filmen är det tydligare (Sam Claflin är helt outstanding i rollen som greven/Edmond) då man utan ord känner hur olycklig han blir av sina hämndakter. I boken är det egentligen bara på slutet, när Edmond inser att han har gått för långt, att han förstår att hämnd inte leder till sinnesro. Boken är underhållande och jag kan rekommendera den som just underhållning. Men för ovanlighetens skull, tycker jag bättre om filmatiseringen.

Några andra böcker jag har läst i sommar:

The Invisible Bridge av Julie Orringer. Gripande! Jag blev väldigt berörd. Boken utspelar sig under andra världskriget och huvudpersonen är en ung ungersk jude som åker till Paris 1937 för att studera arkitektur. Miljöerna i Paris den tiden är ju helt underbart att läsa om men sedan kom kriget och boken tar en oväntad vändning.

Yellowface av R. F. Kuang. Intressant när man har inblick i förlagsvärlden men annars ganska jobbig, det var skönt att läsa klart den. Jag vet inte om jag tycker om huvudpersonen eller inte men det är nog meningen att läsaren ska känna sig kluven.

In the Country of Last Things av Paul Auster. Jag läste boken på nittiotalet och nu när jag läste om den kom jag inte ihåg någonting! Stark bok, ganska otäck. Paul Auster är en av mina favoritförfattare och även om boken är läsvärd så finns det andra romaner av honom som jag gillar bättre (New York trilogin, Moon Palace, bland annat).

Just nu läser jag L’étranger av Albert Camus (Främlingen) som är aktuell på bio (har inte sett den ännu). Jag läste den på universitet på franskan men det var länge sen. Än så länge kommer jag inte ihåg så mycket men jag älskar att läsa på franska och jag tror jag kan ta till mig berättelsen bättre nu.

Jag väntar med spänning på Solvej Balles sjunde del i serien Om udregning af rumfang (Om uträkning av omfång). Fantastisk serie! En filosofisk resa genom samma dag som huvudpersonen vaknar upp till varje dag.

Att läsa ger perspektiv och sätter igång tankar och triggar fantasin. Att läsa och att springa ger mig idéer till skrivandet.

Tack för att du läser!

Lämna en kommentar